Maskiningenjör: maskinteknik i praktiken

Det finns en fara i att titta på framgångsrika människor och försöka härma deras väg till framgång. Begreppet "survivorship bias" är träffande, likväl som det svenska "segraren skriver historien". Dels får man sällan den sanna bilden av vägen till framgång, folk tenderar oavsett sammanhang att rationalisera sina handlingar (ett visst mått av hänsynslöshet krävs nog...). Sedan finns det ytterst få som får utrymme att berätta om sina misslyckanden. Abraham Wald var en ungersk matematiker som under andra världskriget arbetade med statistisk analys på flygplan. https://en.wikipedia.org/wiki/Abraham_Wald Forskare/tekniker noterade inledningsvis var kulor/splitter träffat flygplanen och försökte skydda dessa "utsatta" partier. Det är ett utmärkt exempel på logiska felslut utifrån vad vi ser. De flygplan som faktiskt klarade sig tillbaka till basen. Walds slutsats var att det snarare var övriga ytor som bör skyddas. https://en.wikipedia.org/wiki/Sur

KISS - Ace Frehley Jag läser som sagt gärna biografier. Artister lever ofta intressanta liv och själv är jag allt annat än musikalisk. KISS har funnits med länge och har några, för mig, bra träningslåtar men jag har aldrig varit någon fanatisk KISS-lyssnare.  Ace Frehley har väl, via ”medförfattare”, skrivit en lättläst bok som ger en viss inblick i hans och bandets resa från hemmaplinkande till världsartister.  Jag hade dock väntat mig mer, vet inte vad, men även om han ärligt berättar om fyllekörningar, bråk, kvinnohistorier och droger blir jag inte riktigt imponerad. Kanske för att det känns så banalt, de som lyckas i musikbranschen är ofta sådana som brinner för musiken, offrar allt under uppväxten (tex skola) för sitt musikintresse och det är deras historia man får höra. Man hör aldrig något från de som inte lyckades. Någonstans önskar jag bara att det hade funnits mer ”driv”. De får allt serverat på silverfat och kastar bort det på att slå sönder hotellrum och brå

Lookheeds ”Skunk Works!” Symbolen för resultatfokuserad uppgiftslösande ingenjörsarbete. Skunk Works har alltid varit ett begrepp för mig, under uppväxten och även när jag började jobba. Ibland, i trögrörliga organisationer, har jag drömt om att få vara en del av en snabbrörlig avdelning som skulle kunna ta alla de där genvägarna jag trodde var bättre alternativ. Jag gillar biografier, speciellt böcker från folk som faktiskt hunnit med en lång karriär och löpande verkar reflekterat över vad man gör, har gjort och vilka konsekvenser det utmynnat i. Både bra och dåliga. Ben Rich har skrivit en väldigt bra bok om sina nästan 20 år år som ledare för verksamheten, under en period i världshistorien när mycket hade kunnat gå fel och det var livsviktigt att ha tillgång till den bästa tekniken. Mycket läsvärd! Rekommenderas, framförallt tillsammans med Kelly Johnsons biografi (More than My Share of it all). https://en.wikipedia.org/wiki/

Förr i tiden var en ingenjör normalt högt ansedd i samhället. Med all rätt. Man var en del av ett fåtal med utbildning och kompetens att ta bra beslut. Genom åren har skolor/intresseföreningar på olika orter alltid haft olika sätt att formalisera inträdet i ingenjörsyrket men nog hade det varit kul om Svenska Teknologföreningens hederskodex satt uppspikad på väggen hemma hos alla svenska ingenjörer. Det är ingen omöjlighet att uppfylla den även i dagens konkurrensutsatta värld. Speciellt punkt 10 är intressant: "Han skall ständigt minnas att hans yrkesutövning såväl som de tekniska vetenskaperna böra stå i samhällets, fosterlandets och mänsklighetens tjänst". Det finns en historik om denna kodex från 1929 på: http://www.ingenjorshistoria.se/area/inghist/igenjorernas_hederskodex Tyvärr försvann dessa tankar i ombildandet av förbunden till den nuvarande fackliga verksamheten. En annan längre och väldigt intressant skrift på temat teknik och etik: h